Men vi är på väg mot bättre tider, min vän. Jag känner det på mig. Det känns bra. Och jag känner redan glädjen, lyckan bubbla inom mig. Jag känner hur den, liksom jag, är redo för något nytt att leva ut och vecklas för. Att växa och resa sig upp igen, resa sig och sträcka sig mot himlen, mot det onårbara, mot allt. Ja, nuu den Där tiden över. Nu är gråtet sent passerat, nu är det liksom dags för nästa fas, här kommer jag! 


Men lite, lite får jag faktiskt skylla mig själv, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.