Det är något som saknas, något som fanns där innan men inte längre. Jag vet inte vad det är bara att något är fel.Jag har nog aldrig riktigt kunnat prata och berätta för någon hur jag mår osv. Men ändå alltid fått ut det på något sett till personer som jag verkligen litar på. Men nu när jag kan och vet att jag har personer som lyssnar så känns det inte lika bra att prata med någon, så jag håller det för mig själv och det får mig att må dåligt eftersom att jag inte kan bolla mina tankar med någon, vilket jag säkert behöver. Jag vill, men jag kan inte. Jag vill ju inte visa mig svag för någon jag verkligen tycker om. Jag vill ju bara vara bra.
Jag känner mig bara så tom. Och sen när någon verkligen försöker att få mig att må bra. Och verkliugen gör så gott dom kan och inte ens får ett svar om vad som är fel så känner jag mig så elak och dum. jag vet inte vad som är fel. En stor fet klump i magen, allt känns bara så annorlunda. Det är så himla enkelt att göra någon ledsen och så himla mycket som tynger ner en.
Jag får nästan alltid höra att jag aldrig säger något längre, jag bara lyssnar på andra och inget mera. Jag vet att det är sant. Egentligen så vill jag inte ens läsa egenom detta, för att jag kommer bara att ångra mig och sen kommer detta hamla i utkastet. Som alltid. vågar helt enkelt inte, inte längre.  Jag orkar inter förklara något heller.